I have the simpliest taste. I am always satisfied with the best.
Jo, jag tänkte att jag skulle skriva det jag skrev igår men som försvann. Det kanske var så surrig text så det inte ville sparas ;P
Jag ville berätta om min "aha-upplevelse" som jag fick igår. Ni vet när städar, plockar eller gör något annat och man låter tankarna virvla fritt om allt mellan himmel och jord. Den här gången stod jag och sorterade kläder på jobbet då jag fick den där "aha"-känslan.
Så, vad vet man egentligen?.... alltså, egentligen? Vi vet det vi ser, hör och känner. Inte ens det är egentligen inte svart på vitt. Så vi tror alltså att vi vet. Allt ifrån småsaker till större saker. Alla "vet", men alla har olika referensramar.
Hur kan vi då veta vad som är bäst för var och en av oss? Min "aha-upplevelse" var alltså att jag kom på att jag inte vet vad som egentligen vore bäst för mig. Jag såklart har en idé över det och jag tror jag vet vad som är bäst för mig.. Men tänk om andra alternativ vore mycket bättre? Som jag inte ens ser för jag bara är helt insnöad på vad jag TROR att jag vet är bäst?
För jag tror jag vet hur jag vill bo, vill jobba med, leva som och hur mitt liv "borde" vara.. Men jag kände då, och känner än, att jag kan faktiskt välkomna det som kommer till mig. För det är det liv jag lever, och vad vore inte bättre än att bara ta vara på allt omkring och allt man får.
Lika tanken på att en och samma bilkö kan upplevas på flera olika vis tycker jag är helt fascinerande! Ena föraren är skitstressad och tycker det går långsamt, den andre tycker det är skönt att slappna av lite och tycker de känns bra, den tredje passar på att ringa och vara social, den fjärde njuter av lugnet och ensamheten i bilen... Alltså en och samma bilkö blir vad man gör den till! Den går inte att påverka och den tar den tid den tar. Deal with it! Och den tanken kan man ju sätta i de flesta andra sammanhang i livet...
För mig är den känslan befriande och så otroligt lättande. Jag kan alltså kontrollera och skapa situationerna jag hamnar i, och själv bestämma min reaktion utifrån det. Jag blir inspirerad av det.
Om din väg är fylld av fallgropar, kanske är det dags att titta lite åt sidan istället? De fallgroparna kanske ger dig möjligheten att se den bättre vägen.
Hur kan vi då veta vad som är bäst för var och en av oss? Min "aha-upplevelse" var alltså att jag kom på att jag inte vet vad som egentligen vore bäst för mig. Jag såklart har en idé över det och jag tror jag vet vad som är bäst för mig.. Men tänk om andra alternativ vore mycket bättre? Som jag inte ens ser för jag bara är helt insnöad på vad jag TROR att jag vet är bäst?
För jag tror jag vet hur jag vill bo, vill jobba med, leva som och hur mitt liv "borde" vara.. Men jag kände då, och känner än, att jag kan faktiskt välkomna det som kommer till mig. För det är det liv jag lever, och vad vore inte bättre än att bara ta vara på allt omkring och allt man får.
Lika tanken på att en och samma bilkö kan upplevas på flera olika vis tycker jag är helt fascinerande! Ena föraren är skitstressad och tycker det går långsamt, den andre tycker det är skönt att slappna av lite och tycker de känns bra, den tredje passar på att ringa och vara social, den fjärde njuter av lugnet och ensamheten i bilen... Alltså en och samma bilkö blir vad man gör den till! Den går inte att påverka och den tar den tid den tar. Deal with it! Och den tanken kan man ju sätta i de flesta andra sammanhang i livet...
För mig är den känslan befriande och så otroligt lättande. Jag kan alltså kontrollera och skapa situationerna jag hamnar i, och själv bestämma min reaktion utifrån det. Jag blir inspirerad av det.
Om din väg är fylld av fallgropar, kanske är det dags att titta lite åt sidan istället? De fallgroparna kanske ger dig möjligheten att se den bättre vägen.
okej, nu fick jag ur mig det. Hörs :)
Kommentarer
Trackback